Vi har precis vinkat hejdå till de sista vännerna efter helgens namngivning och nu sitter vi i soffan och bara vilar ögonen på teven. Jag försöker reflektera över allting som har hänt och kan konstatera att vi har väldigt goa vänner. Sandra och Henrik har hjälpt oss med allt hela helgen och vi är så tacksamma. Med två barn är fyra extra händer väldigt välkommet. Vi fick så klart hjälp av många fler under helgen, tillexempel mormor och morfar som hade barnbarnen en massa.
Lördagen var så lyckad och jag är så glad åt alla som kunde komma på Elias speciella dag. Vi hade så trevligt och han fick så fina presenter. Till skillnad från Felicias namngivning pratade vi inte så mycket. Vi höll vårat ”tal” ganska kort och fokuserade mer på allt annat. Vi började vid fyra och kom inte hem förrän vid elva på kvällen, då var både barn och vuxna väldigt trötta och alla hittade vi till sägen ganska snabbt. Det blev en massa mat kvar så på söndagen bjöd vi över grannarna från Ljusdal på lunch innan de skulle åka hem, vi var elva personer och trotts de kan jag lova att det blir rostbiff resten av veckan här hemma. Men jag ser det som en fördel att ha för mycket mat till skillnad från motsatsen.
Nu ska tvättkorgen tömmas, dammsugaren köras och burkar pantas, sen är vi tillbaka till vardagen igen.
